|
De kom verkligen från Maine !
(Originaltext:
Beth E Kus, Dirigo Maine Coons, USA.
Med
författarens tillstånd översatt av Marianne Hård)
För
200 år sedan kallades Maine Coon-katterna för ”Maine Cats” (Maine-katter)
och 100 år senare, på 1900-talet, så var de forfarande bara
”Maine-katter”.
Var och när ordet ”Coon” lades till namnet vet man inte säkert men det är
ett tillägg
som gjordes under 1900-talet.
Den
första författaren som beskrev ”Maine-katter” var F R Pierce. Mrs Pierce,
en amerikanska
från staten ”Maine”, skrev kapitlet ”Maine Cats” till boken ”The Book
of the Cat”. Denna
klassiska kattbok, som publicerades i England 1903,
skrevs först
av den engelske författaren Frances Simpson. Mrs Pierce skrev kapitlet om
”Maine-katter” utifrån sina omfattande personliga kunskaper och
erfarenheter. Hon tog
även med kommentarer från sin egen korrespondens med andra Maine-kattägare på
1800-talet.
Denna redogörelse och beskrivning av ”Maine-katter” och deras historiska
ursprung ger än i
dag en vägledning till uppfödare och kattälskare av rasen, som i dag går
under namnet Maine Coon-katter.
Enligt
Mrs Pierce fanns det många ”Maine-katter” redan innan ”The Book of the
Cat” publicerades.
Faktiskt så fanns det i Maine generationer innan inbördeskriget och hade,
enligt henne, redan blivit
många i vissa delar av Maine på 1880-talet. Mrs Pierce första katt, som 1861
ägdes av hennes bror
och henne själv, var en ”Maine Cat”, som hette ”Captain Jenks of the
Horse Marines”. Denna katt
beskrev hon som en av de ”långhåriga
katterna av det slag som man ofta kallade ”Maine-katter”….
”Deras ursprung sträcker sig längre tillbaks än till den äldsta invånaren”.
Av denna kommentar att
döma hade Mrs Pierce frågat äldre släktingar och vänner om deras
”Maine-katter” och hade lyssnat
till sagor om ”Maine-katter” i sin barndom. Hennes kommentar ”Jag
har skrivit om katter som har
sitt ursprung längre tillbaks i tiden.” beskriver historiskt förekomsten
av en välkänd typ av katt
som fanns i Maine lång tid innan inbördeskrigets tid 1861 och lång tid innan
hennes egen katt ”Captain
Jenks of the Horse Marines”.
Maine-katter
på utställningar –
ett stort antal bruntabby
Hon
skriver vidare om en bekant, Mr Robinson, vars ”Maine-katt” ”Richelieu”
vann bäst i klassen vid
en kattutställning i Bangor, Maine, 1884. Detta sätter datum för det hon
refererar till i följande
avsnitt, som beskriver det stora antal ”Maine-katter” som fanns på
1880-talet. ”Vid den tiden
(kattutställning 1884) var kustområdet Maine rikt på fina exemplar av långhårskatter.
Det var innan
de började säljas. Jag kommer speciellt ihåg deras bruntabbykatter.”
”De
har haft några extremt fina bruntabbykatter i Maine. Det är en av naturens
hemligheter hur de
då och då - inte alltid - får fram dessa fint typade katter.”
”Tabbykatterna
spreds vida längs kusten och ett stycke in i landet, kanske
ca
10 mil eller mer, men jag har inte hört att de förekom i den nordliga delen av
staten, vilken är
mindre befolkad.”
Dessa
observationer ger med säkerhet garanti för att ”Maine-katter” fanns i
Maines kustområden i
den tidigare delen av 1800-talet och att de även då var en känd typ av katt.
Under de senare
årtiondena på 1800-talet fanns det ett stort antal ”Maine-katter” och de
vann ofta berömmelse vid
kattutställningar. ”Maine-katterna” som dominerade rasen vid den tiden var
bruntabby.
Maine-katter
med maritimt ursprung
Det
stod klart för Mrs Pierce att de tidiga föregångarna till Maine Coon-katten
kom till Maine via
sjövägen. Redan som liten flicka år 1869 kunde hon komma ihåg att hon för första
gången såg ett
par blåögda vita kattungar sticka ut ur en sjömans ficka. Mrs Pierce kom
senare att äga en av deras
vita avkommor. ”Från den dagen dök långhåriga,
blåögda, vita kattungar upp på de mest oväntade
ställen.”
Mrs Pierce är
noga med att förklara att ”Maine vid
den tiden var en av de största staterna för
skeppsbygge i Unionen. I de stora
och små hamnstäderna var det ofta så att invånarna var herre
över sina egna flytande palats och
tog med sig sina familjer på resa till främmande länder.”
Hon förklarar
noga att ”Sällskapsdjur av alla de slag köptes i utländska hamnar för att
roa barnen
ombord.” I annat fall, som jag speciellt kommer ihåg, fick de husdjur som
redan fanns till hands bli
keldjur åt barnen.”
”P g a detta
fann katten sin väg till nästan alla kuststäder – dock många fler tidigare
än vid denna
tidpunkt (innan boken trycktes 1903), eftersom segelskeppen då ej längre var
s k ”institutioner”
där man tjänade pengar. Därmed kan de katter som vi i dag finner där kallas
infödda.”
Denna
kommentar visar att ”Maine-kattens” genetiska bas kommer från och grundades
genom de
sjöfarande familjernas kärlek till katter. Det skedde inga större förändringar
efter skeppsindustrins fall.
Sjökaptener
uppfostrade katter
Mrs
Pierce ansåg det anmärkningsvärt och värt att minnas att en skeppskock skänkte
ett par långhåriga, vita katter till en segelmakare. Hennes erfarenheter och
observationer bekräftar
att de tidiga ”Maine-katterna” sköttes om med kärlek och omtanke. Detta
har bidragit till att
denna ras överlevt två århundraden här. Hon noterade att dessa kattungar ”växte
och sköttes
om med största omsorg.”
När
deras ägare fick fram en perfekt hane behöll han den och skickade sedan kattföräldrarna
till någon släkting. Dessa kattungar kom senare att bli en del av den genpool
som de tidiga vita
”Maine-katterna” härstammar från. En annan källa till vita
”Maine-katter” var även de som kom
sjövägen. Kattmamman till en katt som hette ”Swampscott”, en vit
”Maine-katt”, beskrevs i ett
brev till Mrs Pierce som följer ”Min
katts farfars far kom till Rockport, Maine, från Frankrike.
Han var vit och hade blå ögon.”
Två
andra sjökaptener omnämns av Mrs Pierce. Detta fastställer den stora
betydelse som sjölivet hade vad gäller ”Maine-kattens” utveckling och omtanken
om
den. 1885 hade kapten Condon en fin creme-katt, vars kattungar blev kända för ”att
alla påvisade
enorm styrka och form samt enorma ben och
muskler”. Kapten Ryan omnämns personligen av Mrs
Pierce att vid ett tillfälle ha haft 4 generationer av sin egen linje av svarta
katter och att han var
noga med att välja bra hem åt sina kattungar. ”De
älskade sina katter som om de vore deras barn.”,
skriver hon om kapten Ryan och hans familj, ”vilka
kunde leta i åratal efter rätt person som de kunde
ge bort sina kattungar till." Såväl yrkesverksamma som pensionerade
sjökaptener föredrog att bosätta
sig i kuststäderna samt i de små städerna längs Maine:s kust. Tack vare att
så många sjömän älskade
sina skeppskatter och värdesatte deras kattungar, har
”Maine-kattens” historia och utveckling präglats
av en speciell ”smak av havssalt” i och med allt sjöliv som florerar kring
dessa katter.
Den
dokumenterade kunskap som finns om ”Maine-katten” framförs tydligt av Mrs
Pierce. Hon förklarar
klart och tydligt att ”Maine-katten” var resultatet av sjöfarande Maine-invånares
sällskapsdjur. Hon
menar också att ”Maine-kattens” utveckling skedde främst längs kustområdena
i Maine och spreds i
långsam takt till bondgårdar när kattungar gavs bort till släktingar och vänner.
”Under
en lång tid var de långhåriga katterna mest begränsade till kuststäderna. I
och med att man
gav bort de bästa katterna till sina systrar, sina kusiner samt sina fastrar
och mostrar” så spreds de
även inåt landet.”, skriver hon.
När
hon beskriver ”Maine-kattens” utveckling nämner hon också dess färger.
Hon skriver tydligt
vilka färger som med förkärlek förekom. ”De starka färgerna dominerar, vit, svart, blå , orange
men också creme och tabby är jämnt fördelat och utbrett.”
Sällsynta
färger såsom smoke registrerades på en av 200 kattungar enligt en
representants brev
till henne. ”Silver och chinchilla är
inte vanligt förekommande färger”, skriver hon. Dessa färger
är fortfarande i dag inte vanliga hos Maine Coon-katter.
Vem
var Mrs Pierce?
Hon
beskriver sig själv i korthet som mycket intresserad av ”Maine-katter”
redan som ung. ”Eftersom jag hade detta intresse redan som
barn och innan rasen blev på modet, var jag öppen för alla
nya utvecklingar.” Hon beskriver sin familj såsom kattälskare: ”Vår
egen familjekrets var först
komplett när vi hade minst en eller flera katter – inte alltid långhåriga
men den varianten var alltid
den som uppskattades mest.”
Hon
ställde ut sina ”Maine-katter” på kattutställningar och ägde
registrerade vinnare. Hon besökte
och brevväxlade med kattälskare på den tiden. Hennes korrekta beskrivning och
kännedom om olika
katter visar klart och tydligt att hon
hade stor kännedom om ”Maine-katten”. När hon beskriver en
av ”de fina bruntabbykatterna i Maine”
är hon noga med detaljerna. ”Leo,
bruntabby, född 1884,
död 1901” och noterade ”nosens färg,
nosens längd, storlek och form på ögonen, längden på håret i
öronen och på huvudet.”
De som noga
analyserar Mrs Pierce noteringar kan lätt dra slutsatsen att ”Maine-katten”
till att
börja med var välutvecklad redan i början av de första årtiondena på
1800-talet samt att den
första och definitiva tillväxten av rasen skedde under första delen av
1800-talet. Senare under
detta århundrade och i takt med rasens tillväxt, dök nya färger upp och
katterna blev större. Källan
till just denna ras var klart och tydligt skeppskatterna från sjöfartens dagar
och sjöfararnas familjers
sällskapsdjur. Allteftersom kaptenerna kom hem med dessa sällskapsdjur förökade
de sig naturligtvis
och antalet multiplicerades i kuststäderna. ”Maine-kattens” genetiska bas
var väletablerad och ändrade
sig endast lite efter skeppsindustrins fall. Låt oss repetera tidigare citat ”De
som vi finner där i dag
kan med säkerhet anses vara infödda.” är mest korrekt för nästa
millenium.
Mrs Pierce
beskriver katten som långhårig och med bra temperament, som tack vare ”kyligt
klimat och
långa vintrar med ren luft full av ozon.” har fått utvecklat sina bästa
kvaliteter. Med tanke på
framtiden skriver hon ”Med några års väl
genomtänkt avelsarbete med tonvikt på typ,
så skulle de
platsa väl i en internationell kattutställning.”
”Maine-katten”
har blivit populär. I takt med populariteten har dess ursprung kommit i
skymundan och
ibland glömts bort. Den kallas numera för Maine Coon-katten och har blivit
internationellt känd som
både utställnings- och sällskapskatt
av det finare slaget. Dagens Maine Coon-katt har ett klart och
tydligt ursprung och föregångarna kan med hjälp av stamtavlan spåras till
katter från staten Maine i
USA.
Copyright
18 april 1998, Beth E Kus, USA
Alla
citat är från boken ”The Book of the Cat”, Simpson, kapitel xxviii,
av
F R Pierce, publicerad av Cassell and Company Limited 1903.
|
